Rivstart!
Det har hänt en del sedan mitt sista inlägg. En snabb resume kommer här..
Efter Fjätervålen åkte jag hem till Östersund och tränade slalom under veckan för att sedan bege mig till Järvsö där det väntades 2 slalomtävlingar. Båda dagarna tog det stopp i första åket i form utan en gränsling. Sånt som händer men väldigt irriterande!! Åkningen finns där i alla fall, det är bara tempot som saknas! Jag passade istället på att träna lite och fick till några bra åk. Sen var det bara att packa ihop grejerna och åka tillbaka till Östersund igen..
Måndagen tillbringade jag i skolan för att sedan kunna åka skidor tisdag och onsdag. Vi var i Åre och åkningen fungerade helt okej. Körde super-g fritt på tisdagen och storslalom på onsdagen. Det var många träningsgrupper i farten så det var kul!
På torsdagen tog jag bussen till Mora där jag blev hämtad av pappa för att sedan åka hem till Malung. Fredagen tillbringades i bil till Kongsberg, där helgens tävlingar ägde rum. 2 storslalom- och 2 slalomtävlingar stod på programmet.
Under lördagen var det alltså 2 storslalomtävlingar. Det var snöstorm med vindbyar som hette duga, här gällde det att ha tur med vinden då backen bitvis lutade uppåt! Under den första tävlingen tyckte jag åkningen fungerade bra men tiden sa något annat. På tok för långsamt!! I det första åket på andra tävlingen gick jag för vinna eller försvinna och det blev dessvärre det andra alternativet. Det var så smalt plogat så minsla lilla du inte höll dig i spåret var du körd. Jag blev lite sen på ett ställe och vips så satt jag fast i en snövall och tävlingen slutade med att jag landade på axeln och huvudet. Vred till foten lite och sträckte mig lite här och där men det är ingen större fara.
En bild från en storslalomtävling i Funäsdalen -08.
Nya tag på söndagen då 2 slalomtävlingar skulle genomföras. Första tävlingen gick bra! Åkningen i alla fall, sen talade tiden för sig själv. Det saknas mycket tempo i kroppen men jag tycker tekniken börjar sitta mer och mer. Andra tävlingens första åk var bra men fastnade i ett gammalt spår i det andra åket, skidan stack iväg åt helt fel håll och jag var chanslös. Espens föräldrar kom till backen och hejade vilket var jättekul såklart. På vägen hem stannade vi och åt middag med dem för att sedan åka vidare mot Malung..
Pappa skulle åka vidare på jobb redan på kvällen när vi kom hem så jag tänkte vara snäll att köra så att han fick sova. I ett nafs var vi framme vid svenskagränsen men jag kände inte igen mig för fem öre! Det var kanske inte så konstigt när jag tydligen hade hamnat mot Karlstad istället för Torsby.. Ååh, typiskt! Men alla vägar bär till Rom och hem kom vi. Dock 1 timme mer än behövligt i bilen men det kunde varit värre (tur att det fanns en bensinstation vid gränsen då det endast var 6 liter kvar i tanken).
I måndags var jag till Falun på en nervundersökning där jag fick svart på vitt att min arm aldrig kommer bli bra. De mätte nervsignalerna till och från hjärnan ut i armen och muskelfunktionen. Nervsignalena går inte lika fort som i en frisk nerv vilket gör att rörelserna i armen men främst handen och fingrarna inte blir lika reaktionssnabba och stadiga. Känselnerven är fortfarande dålig vilket jag märker tydligt då jag har nedsatt känsel på handen och på fingrarna. Dessa men gör även muskelfunktionen nedsatt. Jag ljuger om jag säger att det inte känns jobbigt men å andra sidan så får jag vara glad över att handen fungerar överhuvudtaget.
Jag har såklart följt OS också och måste bara berömma Anja.. När hon kraschade var det som om jag visste vad som snurrade i hennes tankar och när hon sedan berättade om kraschen så kände jag igen mig i tankebanorna. Vilka flaschbacks jag fick! Det var med tårar i ögonen jag satt och kollade inslag efter inslag om vad som hade hänt. Att hon biter ihop och kör tävlingen dagen efter är stort men att hon dessutom tar medalj är ännu större, riktigt imponerande!
Efter Fjätervålen åkte jag hem till Östersund och tränade slalom under veckan för att sedan bege mig till Järvsö där det väntades 2 slalomtävlingar. Båda dagarna tog det stopp i första åket i form utan en gränsling. Sånt som händer men väldigt irriterande!! Åkningen finns där i alla fall, det är bara tempot som saknas! Jag passade istället på att träna lite och fick till några bra åk. Sen var det bara att packa ihop grejerna och åka tillbaka till Östersund igen..
Måndagen tillbringade jag i skolan för att sedan kunna åka skidor tisdag och onsdag. Vi var i Åre och åkningen fungerade helt okej. Körde super-g fritt på tisdagen och storslalom på onsdagen. Det var många träningsgrupper i farten så det var kul!
På torsdagen tog jag bussen till Mora där jag blev hämtad av pappa för att sedan åka hem till Malung. Fredagen tillbringades i bil till Kongsberg, där helgens tävlingar ägde rum. 2 storslalom- och 2 slalomtävlingar stod på programmet.
Under lördagen var det alltså 2 storslalomtävlingar. Det var snöstorm med vindbyar som hette duga, här gällde det att ha tur med vinden då backen bitvis lutade uppåt! Under den första tävlingen tyckte jag åkningen fungerade bra men tiden sa något annat. På tok för långsamt!! I det första åket på andra tävlingen gick jag för vinna eller försvinna och det blev dessvärre det andra alternativet. Det var så smalt plogat så minsla lilla du inte höll dig i spåret var du körd. Jag blev lite sen på ett ställe och vips så satt jag fast i en snövall och tävlingen slutade med att jag landade på axeln och huvudet. Vred till foten lite och sträckte mig lite här och där men det är ingen större fara.
En bild från en storslalomtävling i Funäsdalen -08.
Nya tag på söndagen då 2 slalomtävlingar skulle genomföras. Första tävlingen gick bra! Åkningen i alla fall, sen talade tiden för sig själv. Det saknas mycket tempo i kroppen men jag tycker tekniken börjar sitta mer och mer. Andra tävlingens första åk var bra men fastnade i ett gammalt spår i det andra åket, skidan stack iväg åt helt fel håll och jag var chanslös. Espens föräldrar kom till backen och hejade vilket var jättekul såklart. På vägen hem stannade vi och åt middag med dem för att sedan åka vidare mot Malung..
Pappa skulle åka vidare på jobb redan på kvällen när vi kom hem så jag tänkte vara snäll att köra så att han fick sova. I ett nafs var vi framme vid svenskagränsen men jag kände inte igen mig för fem öre! Det var kanske inte så konstigt när jag tydligen hade hamnat mot Karlstad istället för Torsby.. Ååh, typiskt! Men alla vägar bär till Rom och hem kom vi. Dock 1 timme mer än behövligt i bilen men det kunde varit värre (tur att det fanns en bensinstation vid gränsen då det endast var 6 liter kvar i tanken).
I måndags var jag till Falun på en nervundersökning där jag fick svart på vitt att min arm aldrig kommer bli bra. De mätte nervsignalerna till och från hjärnan ut i armen och muskelfunktionen. Nervsignalena går inte lika fort som i en frisk nerv vilket gör att rörelserna i armen men främst handen och fingrarna inte blir lika reaktionssnabba och stadiga. Känselnerven är fortfarande dålig vilket jag märker tydligt då jag har nedsatt känsel på handen och på fingrarna. Dessa men gör även muskelfunktionen nedsatt. Jag ljuger om jag säger att det inte känns jobbigt men å andra sidan så får jag vara glad över att handen fungerar överhuvudtaget.
Jag har såklart följt OS också och måste bara berömma Anja.. När hon kraschade var det som om jag visste vad som snurrade i hennes tankar och när hon sedan berättade om kraschen så kände jag igen mig i tankebanorna. Vilka flaschbacks jag fick! Det var med tårar i ögonen jag satt och kollade inslag efter inslag om vad som hade hänt. Att hon biter ihop och kör tävlingen dagen efter är stort men att hon dessutom tar medalj är ännu större, riktigt imponerande!
En bild på mig från ungdoms OS.
Nu är jag hemma i Malung och vilar mig i form. Känns som om jag har gått in i den där berömda väggen! Sedan min comeback i Hassela har jag tävlat varje helg och tränat varje vecka. Det var en rejäl rivstart för både kroppen och knoppen så nu ger jag mig själv en efterlängtad vila!
Kommentarer
Postat av: Hanna
Shit vilken hjälte du är erika! Be proud :)
Trackback
