Ihoplappning

Jag låg nedsövd i drygt 16 timmar. Vaknade upp medvetet gjorde jag ytterligare några timmar senare!
Operationen hade tagit över 8 timmar och anledningen var främst att överarmsbrottet var mer komplicerat än vad läkarna hade räknat med. De öppnade upp och undersökte radialis nerven som var skadad. Det visade sig att nerven var kompakt men väldigt röd och svullen. Så detta förklarade att jag inte kunde röra på handen. När läkarna sedan skulle börja skruva ihop min arm kom de inte åt riktigt så de var tvungna att dela på triceps muskeln som låg i vägen. Sedan kunde de börja lägga alla benbitar på plats för att sedan skruva fast dem. En platta som sträcker sig från armbågen och upp mot axeln med 13 skruvar i blev resultatet.
I benet opererades en spik på över 30 cm in samt 4 skruvar som ska hålla spiken på plats. Spiken sträcker sig från fotknölen och upp mot knät, alltså igenom hela benmärgen.

Jag blev slutligen ihoplappad med totalt 46 stygn.

Det blev en större operation än vad läkarna hade planerat och anledningen till att de höll mig nedsövd under så lång tid efter var främst att jag hade så ont. Sjuksköterskorna och läkarna avläser hela tiden hjärtfrekvens och blodtryck och kan då se hur hög smärtan är. Hela tiden pumpas morfin och lugnande in i kroppen, såväl under som efter operationen. När de valde att sakta men säkert ta upp mig ur narkosen gav de mig så pass mycket morfin att jag ändå inte riktigt var vaken.


Jag vaknade långsamt upp och runt klockan tre på eftermiddagen den 23/4, drygt 19 timmar efter att jag blev inrullad i operationssalen kunde jag konstatera att jag äntligen var ihopskruvad. Jag ringde mamma, som var på hemmaplan, för att berätta att jag nu hade vaknat upp och att mina kroppsdelar satt på plats igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0